Nu...
...har jag börjat på nästa inlägg. Känns underbart bra. Prestigelöst. Som jag sa!
Nu vill jag berätta om roliga saker som hänt den senaste tiden, mest för min egen skull, för sorgligt vore det ju om det föll ur mitt minne. Såg just ett program nämligen om en 25:årig kille som fick en blackout när han satt på bussen och tappade sitt minne bara sådär. Han glömde sin dotter och allting. Skitläskigt. Det var det som fick mig att ta det avgörande steget och trycka "Skapa en egen blogg".
(Det visade sig mot slutet av programmet att killen hade levt ett rätt destruktivt liv vilket kan ha bidragit till minnesförlusten... Det var alltså ingen slump.) Men wtf - varför chansa? - Nu skall här bevaras!
Okej... INNAN påsken kom var jag och min kära vokalensemble BRUS på en ICKE SÅ presige*fylld turné.
*Eftersom det ordet har blivit det mest förekommande på bara två inlägg så ska jag göra det till en vana att använda det svinofta... speciellt här i bloggen TeSeré. En förvirrande blogg om livet och alltet. Alltid stör det någon. Mohaha!
JA...HUR SOM HELST... jag har en tendens att ALLTID glida in på sidospår. Försöker igen.
Vi var på turné. En liten PR - OCH nöjesturné. Vi hade jättekul, vi sjöng för glatta halsar. KAN man över HUVUD taget säga så? HUR SOM HELST; Sen började Tossen spy. Må illa först... SEN spy. Vi sjöng en halv konsert utan honom. Det gick bra, men det kändes tomt... mest i öronen, men även på scenen, alltså i ögonen och typ... hela kroppen. Ni vet man kan känna att det fattas något. Rent fysiskt. Vi åkte hem efter konsertens slut, alla höll andan och önskade att Tossen kunde ha åkt i en egen bil. Ingen uttalade givetvis detta högt, men jag KÄNDE det. Men bara för att det inte FANNS en annan bil. Och näst-mest för att Tossen ju inte får köra bil. Speciellt inte när han ser ut som ett spöke med ögon blanka som en svettig panna. Skitbästa liknelsen.
Vi åkte inte hem förresten, vi åkte till Hannas sommarstuga. Där vi skulle sova natten till ära. Det fanns ingen rinnande vatten, dvs ingen spolfunktion i toan. Tack och lov fanns det däremot gott om sovplatser. Tossen fick ett eget rum och Linus sov på golvet (frivilligt val). Så vi stängde i princip in Tossen och lyssnade ofrivilligt till hans tömmande av kroppsinnehåll kvällen igenom.
4 tjejer, jag, Hanna, Ylva och Sofia sov i samma rum. Kl 2 börjar Sofia att spy, kl 4.30 börjar Ylva att spy. JISUS! Stackarna! Vi andra kliver därför också upp och går runt och håller andan i en stuga som vid detta tillfälle inte känns som den jätteroligaste stugan att befinna sig i.... men för all del. Vi andra klappar om och pratar på avstånd med tjej-sjuklingarna medan Tossen fortfarande ligger däckad inne i sitt skrymsle. Linus går ut och lägger sig utomhus och försöker sova lite och Hanna gör sitt allt för att få vattnet att komma igång. Själv känner jag mig mest vilse men hade mus- eller råttbajs i min säng när jag skulle lägga mig kvällen innan. Alltid något att skryta med eller skylla på. Närhelst det ena eller andra passar bäst.
Vi avbryter turnén. Stackars Hanna som hade ordnat 5 spelningar som vi fick ringa och ställa in. Jag hade tur... i Sandviken, där jag fixat, hade vi varit och sjungit dagen innan nämligen... och så hann vi med 3 spelningar i Sunsdvall också. Så sammanlagt sjöng vi 6 st och ställde in 5 st. Själv blev jag ju så hes att jag ändå inte kunde sjunga, men det var ändå svintråkigt att behöva återvända hem. Det blev cirkus 4-5 stopp på vägen hem efter replik "HAUPP! Stanna!" efterföljt av snabb blinkning höger, inbromsning, dörröppning och "YUÄKH!". Ni förstår, ni känner och HÖR vad jag menar... X-|
Jag/vi hade iaf superkul innan vi fick/började oroa oss för att få magsjuka, så jag ser ändå tillbaka på turnéveckan som något väldigt trevligt. Jag fick visa min ensemble hur jag bodde, vart j
jag gått i skolan och varit pianist, det var GUDASKOJ, så att säga. YIIIHA! Och den 2 maj ska vi förmodligen spela igen i "min" kyrka. Alltså den kyrka jag var pianist i under gymnasietiden. Blir kulans.
Åh... varför har det hänt så mycket kul nyss som man vill skriva om. Eftersom jag är ett sådant freak vill jag helst lägga den här berättelsen under det datum då det hände även. Men det kommer ju bli så från och med nu. Det blir bra.
Nu tänker jag göra ett NYTT inlägg om min påskhelg. Det blir nog kortare. Det ser MER ut! ;D
Ciao!
Nu vill jag berätta om roliga saker som hänt den senaste tiden, mest för min egen skull, för sorgligt vore det ju om det föll ur mitt minne. Såg just ett program nämligen om en 25:årig kille som fick en blackout när han satt på bussen och tappade sitt minne bara sådär. Han glömde sin dotter och allting. Skitläskigt. Det var det som fick mig att ta det avgörande steget och trycka "Skapa en egen blogg".
(Det visade sig mot slutet av programmet att killen hade levt ett rätt destruktivt liv vilket kan ha bidragit till minnesförlusten... Det var alltså ingen slump.) Men wtf - varför chansa? - Nu skall här bevaras!
Okej... INNAN påsken kom var jag och min kära vokalensemble BRUS på en ICKE SÅ presige*fylld turné.
*Eftersom det ordet har blivit det mest förekommande på bara två inlägg så ska jag göra det till en vana att använda det svinofta... speciellt här i bloggen TeSeré. En förvirrande blogg om livet och alltet. Alltid stör det någon. Mohaha!
JA...HUR SOM HELST... jag har en tendens att ALLTID glida in på sidospår. Försöker igen.
Vi var på turné. En liten PR - OCH nöjesturné. Vi hade jättekul, vi sjöng för glatta halsar. KAN man över HUVUD taget säga så? HUR SOM HELST; Sen började Tossen spy. Må illa först... SEN spy. Vi sjöng en halv konsert utan honom. Det gick bra, men det kändes tomt... mest i öronen, men även på scenen, alltså i ögonen och typ... hela kroppen. Ni vet man kan känna att det fattas något. Rent fysiskt. Vi åkte hem efter konsertens slut, alla höll andan och önskade att Tossen kunde ha åkt i en egen bil. Ingen uttalade givetvis detta högt, men jag KÄNDE det. Men bara för att det inte FANNS en annan bil. Och näst-mest för att Tossen ju inte får köra bil. Speciellt inte när han ser ut som ett spöke med ögon blanka som en svettig panna. Skitbästa liknelsen.
Vi åkte inte hem förresten, vi åkte till Hannas sommarstuga. Där vi skulle sova natten till ära. Det fanns ingen rinnande vatten, dvs ingen spolfunktion i toan. Tack och lov fanns det däremot gott om sovplatser. Tossen fick ett eget rum och Linus sov på golvet (frivilligt val). Så vi stängde i princip in Tossen och lyssnade ofrivilligt till hans tömmande av kroppsinnehåll kvällen igenom.
4 tjejer, jag, Hanna, Ylva och Sofia sov i samma rum. Kl 2 börjar Sofia att spy, kl 4.30 börjar Ylva att spy. JISUS! Stackarna! Vi andra kliver därför också upp och går runt och håller andan i en stuga som vid detta tillfälle inte känns som den jätteroligaste stugan att befinna sig i.... men för all del. Vi andra klappar om och pratar på avstånd med tjej-sjuklingarna medan Tossen fortfarande ligger däckad inne i sitt skrymsle. Linus går ut och lägger sig utomhus och försöker sova lite och Hanna gör sitt allt för att få vattnet att komma igång. Själv känner jag mig mest vilse men hade mus- eller råttbajs i min säng när jag skulle lägga mig kvällen innan. Alltid något att skryta med eller skylla på. Närhelst det ena eller andra passar bäst.
Vi avbryter turnén. Stackars Hanna som hade ordnat 5 spelningar som vi fick ringa och ställa in. Jag hade tur... i Sandviken, där jag fixat, hade vi varit och sjungit dagen innan nämligen... och så hann vi med 3 spelningar i Sunsdvall också. Så sammanlagt sjöng vi 6 st och ställde in 5 st. Själv blev jag ju så hes att jag ändå inte kunde sjunga, men det var ändå svintråkigt att behöva återvända hem. Det blev cirkus 4-5 stopp på vägen hem efter replik "HAUPP! Stanna!" efterföljt av snabb blinkning höger, inbromsning, dörröppning och "YUÄKH!". Ni förstår, ni känner och HÖR vad jag menar... X-|
Jag/vi hade iaf superkul innan vi fick/började oroa oss för att få magsjuka, så jag ser ändå tillbaka på turnéveckan som något väldigt trevligt. Jag fick visa min ensemble hur jag bodde, vart j
jag gått i skolan och varit pianist, det var GUDASKOJ, så att säga. YIIIHA! Och den 2 maj ska vi förmodligen spela igen i "min" kyrka. Alltså den kyrka jag var pianist i under gymnasietiden. Blir kulans.
Åh... varför har det hänt så mycket kul nyss som man vill skriva om. Eftersom jag är ett sådant freak vill jag helst lägga den här berättelsen under det datum då det hände även. Men det kommer ju bli så från och med nu. Det blir bra.
Nu tänker jag göra ett NYTT inlägg om min påskhelg. Det blir nog kortare. Det ser MER ut! ;D
Ciao!
Kommentarer
Trackback
