Ett hållet löfte, ett recept och en fin påskhelg!
Yes!
Det håller i sig, bloggandet! Drygt ett dygn senare sitter jag här igen! :D
Jag bakade en kladdkaka idag. Suuuuupergott! Konsistensen blev helt SJUKT perfekt. Önskar jag kunde spara konsistensen som ingridiens liksom. Och ösa i smeten nästa gång, när man känner att den inte blev riiiktigt bra men man ändå häller ner den i desperation på grund av ett hastigt ankommet sockersug...
Men denna gång var det den ultimata blandningen av;
2 ägg
1,5 dl mjöl
100 g smält smör
3 dl socker
4 msk kakao
1 msk vaniljsocker
1 krm salt
Jag hade en grymt mysig påsk i glada vänners lag förresten. Jag vill visa mina vänner:
Jacob och Kristopher, grillmästarna för kvällen.
Fina Ellinor och fina Kristopher
House owner Stefan
Das essen... mm!
Potatisskruvar... mkt uppskattat inslag!
Åh, Jacob sa något pinigt... :)
Och ber man någon annan ta kort blir man bara halv... hmpf... ;P
Och Stefan lyckades hålla ögonen öppna på ett kort med BLIXT! Whaaow...
Kvällen (påskafton) var mycket trevlig och jag sov på soffan och somnade till en match eller två eller tre eller oändligt i Pro Soccer Evolution 2 eller vad namnet nu är, spelat av herr Kristopher och Stefan. :) Jag var helt död när klockan var först 22, piggades upp med lite Singstar och sedan slockade jag vid 2-3-tiden igen... vid det laget hade jag sjungit både Jasmine och Aladdins stämmor på "En helt ny värld" i alla oktaver minst 2 gånger. :)
Dagen EFTER däremot! Ljuvlig! Vi åkte ut för att njuta av sommar(!)-värmen vid ett ställe som heter Ängskär, ute vid kusten. Sillen som inte ens hade öppnats dagen innan, vilket tanken med inköpet var, togs istället med ut hit och åts ute på klipporna av vissa, medan andra, däribland jag, köpte med kebab med bröd från Skärplinge pizzeria där förövrigt Stefan på 5 minuter kammade hem 100 spänn i en pokerspel-automat... säger bara; YEAH!
Här kommer lite mysiga bilder från klipp-solningen. Har tyvärr ingen bild på den halva ÅLEN som vi hittade ute på en klippa... hur skumt som helst. Den kommer sen. Elli och Kristopher har den i sin kamera, I know that.
Stekare...
Hur det än ser ut är ALLA vi med på denna bilden... förstora!
Gissa vilkas!
Vackra tider nu...
Se vilka godingar jag hittade medan jag strosade runt... i kortärmat! (Jag alltså)
...Vi gick dessutom barfota på klipporna. Jag hade dock hjärtklappning hela tiden... vi vistades nämligen in the snake-paradise. Solvarma klippor om våren nära vattnet... kan liksom inte bli bättre för ormen. Jag har en fobi, EN... EN! Ormar.
Men ett par skrik och klipp-strapatser senare satt vi i bilen och var på väg hemåt med röda näsor och pannor och kinder som hettade.
Vilken underbar dag.
Det håller i sig, bloggandet! Drygt ett dygn senare sitter jag här igen! :D
Jag bakade en kladdkaka idag. Suuuuupergott! Konsistensen blev helt SJUKT perfekt. Önskar jag kunde spara konsistensen som ingridiens liksom. Och ösa i smeten nästa gång, när man känner att den inte blev riiiktigt bra men man ändå häller ner den i desperation på grund av ett hastigt ankommet sockersug...
Men denna gång var det den ultimata blandningen av;
2 ägg
1,5 dl mjöl
100 g smält smör
3 dl socker
4 msk kakao
1 msk vaniljsocker
1 krm salt
Jag hade en grymt mysig påsk i glada vänners lag förresten. Jag vill visa mina vänner:
Jacob och Kristopher, grillmästarna för kvällen.
Fina Ellinor och fina Kristopher
House owner Stefan
Das essen... mm!
Potatisskruvar... mkt uppskattat inslag!
Åh, Jacob sa något pinigt... :)
Och ber man någon annan ta kort blir man bara halv... hmpf... ;P
Och Stefan lyckades hålla ögonen öppna på ett kort med BLIXT! Whaaow...
Kvällen (påskafton) var mycket trevlig och jag sov på soffan och somnade till en match eller två eller tre eller oändligt i Pro Soccer Evolution 2 eller vad namnet nu är, spelat av herr Kristopher och Stefan. :) Jag var helt död när klockan var först 22, piggades upp med lite Singstar och sedan slockade jag vid 2-3-tiden igen... vid det laget hade jag sjungit både Jasmine och Aladdins stämmor på "En helt ny värld" i alla oktaver minst 2 gånger. :)
Dagen EFTER däremot! Ljuvlig! Vi åkte ut för att njuta av sommar(!)-värmen vid ett ställe som heter Ängskär, ute vid kusten. Sillen som inte ens hade öppnats dagen innan, vilket tanken med inköpet var, togs istället med ut hit och åts ute på klipporna av vissa, medan andra, däribland jag, köpte med kebab med bröd från Skärplinge pizzeria där förövrigt Stefan på 5 minuter kammade hem 100 spänn i en pokerspel-automat... säger bara; YEAH!
Här kommer lite mysiga bilder från klipp-solningen. Har tyvärr ingen bild på den halva ÅLEN som vi hittade ute på en klippa... hur skumt som helst. Den kommer sen. Elli och Kristopher har den i sin kamera, I know that.
Stekare...
Hur det än ser ut är ALLA vi med på denna bilden... förstora!
Gissa vilkas!
Vackra tider nu...
Se vilka godingar jag hittade medan jag strosade runt... i kortärmat! (Jag alltså)
...Vi gick dessutom barfota på klipporna. Jag hade dock hjärtklappning hela tiden... vi vistades nämligen in the snake-paradise. Solvarma klippor om våren nära vattnet... kan liksom inte bli bättre för ormen. Jag har en fobi, EN... EN! Ormar.
Men ett par skrik och klipp-strapatser senare satt vi i bilen och var på väg hemåt med röda näsor och pannor och kinder som hettade.
Vilken underbar dag.
Nu...
...har jag börjat på nästa inlägg. Känns underbart bra. Prestigelöst. Som jag sa!
Nu vill jag berätta om roliga saker som hänt den senaste tiden, mest för min egen skull, för sorgligt vore det ju om det föll ur mitt minne. Såg just ett program nämligen om en 25:årig kille som fick en blackout när han satt på bussen och tappade sitt minne bara sådär. Han glömde sin dotter och allting. Skitläskigt. Det var det som fick mig att ta det avgörande steget och trycka "Skapa en egen blogg".
(Det visade sig mot slutet av programmet att killen hade levt ett rätt destruktivt liv vilket kan ha bidragit till minnesförlusten... Det var alltså ingen slump.) Men wtf - varför chansa? - Nu skall här bevaras!
Okej... INNAN påsken kom var jag och min kära vokalensemble BRUS på en ICKE SÅ presige*fylld turné.
*Eftersom det ordet har blivit det mest förekommande på bara två inlägg så ska jag göra det till en vana att använda det svinofta... speciellt här i bloggen TeSeré. En förvirrande blogg om livet och alltet. Alltid stör det någon. Mohaha!
JA...HUR SOM HELST... jag har en tendens att ALLTID glida in på sidospår. Försöker igen.
Vi var på turné. En liten PR - OCH nöjesturné. Vi hade jättekul, vi sjöng för glatta halsar. KAN man över HUVUD taget säga så? HUR SOM HELST; Sen började Tossen spy. Må illa först... SEN spy. Vi sjöng en halv konsert utan honom. Det gick bra, men det kändes tomt... mest i öronen, men även på scenen, alltså i ögonen och typ... hela kroppen. Ni vet man kan känna att det fattas något. Rent fysiskt. Vi åkte hem efter konsertens slut, alla höll andan och önskade att Tossen kunde ha åkt i en egen bil. Ingen uttalade givetvis detta högt, men jag KÄNDE det. Men bara för att det inte FANNS en annan bil. Och näst-mest för att Tossen ju inte får köra bil. Speciellt inte när han ser ut som ett spöke med ögon blanka som en svettig panna. Skitbästa liknelsen.
Vi åkte inte hem förresten, vi åkte till Hannas sommarstuga. Där vi skulle sova natten till ära. Det fanns ingen rinnande vatten, dvs ingen spolfunktion i toan. Tack och lov fanns det däremot gott om sovplatser. Tossen fick ett eget rum och Linus sov på golvet (frivilligt val). Så vi stängde i princip in Tossen och lyssnade ofrivilligt till hans tömmande av kroppsinnehåll kvällen igenom.
4 tjejer, jag, Hanna, Ylva och Sofia sov i samma rum. Kl 2 börjar Sofia att spy, kl 4.30 börjar Ylva att spy. JISUS! Stackarna! Vi andra kliver därför också upp och går runt och håller andan i en stuga som vid detta tillfälle inte känns som den jätteroligaste stugan att befinna sig i.... men för all del. Vi andra klappar om och pratar på avstånd med tjej-sjuklingarna medan Tossen fortfarande ligger däckad inne i sitt skrymsle. Linus går ut och lägger sig utomhus och försöker sova lite och Hanna gör sitt allt för att få vattnet att komma igång. Själv känner jag mig mest vilse men hade mus- eller råttbajs i min säng när jag skulle lägga mig kvällen innan. Alltid något att skryta med eller skylla på. Närhelst det ena eller andra passar bäst.
Vi avbryter turnén. Stackars Hanna som hade ordnat 5 spelningar som vi fick ringa och ställa in. Jag hade tur... i Sandviken, där jag fixat, hade vi varit och sjungit dagen innan nämligen... och så hann vi med 3 spelningar i Sunsdvall också. Så sammanlagt sjöng vi 6 st och ställde in 5 st. Själv blev jag ju så hes att jag ändå inte kunde sjunga, men det var ändå svintråkigt att behöva återvända hem. Det blev cirkus 4-5 stopp på vägen hem efter replik "HAUPP! Stanna!" efterföljt av snabb blinkning höger, inbromsning, dörröppning och "YUÄKH!". Ni förstår, ni känner och HÖR vad jag menar... X-|
Jag/vi hade iaf superkul innan vi fick/började oroa oss för att få magsjuka, så jag ser ändå tillbaka på turnéveckan som något väldigt trevligt. Jag fick visa min ensemble hur jag bodde, vart j
jag gått i skolan och varit pianist, det var GUDASKOJ, så att säga. YIIIHA! Och den 2 maj ska vi förmodligen spela igen i "min" kyrka. Alltså den kyrka jag var pianist i under gymnasietiden. Blir kulans.
Åh... varför har det hänt så mycket kul nyss som man vill skriva om. Eftersom jag är ett sådant freak vill jag helst lägga den här berättelsen under det datum då det hände även. Men det kommer ju bli så från och med nu. Det blir bra.
Nu tänker jag göra ett NYTT inlägg om min påskhelg. Det blir nog kortare. Det ser MER ut! ;D
Ciao!
Nu vill jag berätta om roliga saker som hänt den senaste tiden, mest för min egen skull, för sorgligt vore det ju om det föll ur mitt minne. Såg just ett program nämligen om en 25:årig kille som fick en blackout när han satt på bussen och tappade sitt minne bara sådär. Han glömde sin dotter och allting. Skitläskigt. Det var det som fick mig att ta det avgörande steget och trycka "Skapa en egen blogg".
(Det visade sig mot slutet av programmet att killen hade levt ett rätt destruktivt liv vilket kan ha bidragit till minnesförlusten... Det var alltså ingen slump.) Men wtf - varför chansa? - Nu skall här bevaras!
Okej... INNAN påsken kom var jag och min kära vokalensemble BRUS på en ICKE SÅ presige*fylld turné.
*Eftersom det ordet har blivit det mest förekommande på bara två inlägg så ska jag göra det till en vana att använda det svinofta... speciellt här i bloggen TeSeré. En förvirrande blogg om livet och alltet. Alltid stör det någon. Mohaha!
JA...HUR SOM HELST... jag har en tendens att ALLTID glida in på sidospår. Försöker igen.
Vi var på turné. En liten PR - OCH nöjesturné. Vi hade jättekul, vi sjöng för glatta halsar. KAN man över HUVUD taget säga så? HUR SOM HELST; Sen började Tossen spy. Må illa först... SEN spy. Vi sjöng en halv konsert utan honom. Det gick bra, men det kändes tomt... mest i öronen, men även på scenen, alltså i ögonen och typ... hela kroppen. Ni vet man kan känna att det fattas något. Rent fysiskt. Vi åkte hem efter konsertens slut, alla höll andan och önskade att Tossen kunde ha åkt i en egen bil. Ingen uttalade givetvis detta högt, men jag KÄNDE det. Men bara för att det inte FANNS en annan bil. Och näst-mest för att Tossen ju inte får köra bil. Speciellt inte när han ser ut som ett spöke med ögon blanka som en svettig panna. Skitbästa liknelsen.
Vi åkte inte hem förresten, vi åkte till Hannas sommarstuga. Där vi skulle sova natten till ära. Det fanns ingen rinnande vatten, dvs ingen spolfunktion i toan. Tack och lov fanns det däremot gott om sovplatser. Tossen fick ett eget rum och Linus sov på golvet (frivilligt val). Så vi stängde i princip in Tossen och lyssnade ofrivilligt till hans tömmande av kroppsinnehåll kvällen igenom.
4 tjejer, jag, Hanna, Ylva och Sofia sov i samma rum. Kl 2 börjar Sofia att spy, kl 4.30 börjar Ylva att spy. JISUS! Stackarna! Vi andra kliver därför också upp och går runt och håller andan i en stuga som vid detta tillfälle inte känns som den jätteroligaste stugan att befinna sig i.... men för all del. Vi andra klappar om och pratar på avstånd med tjej-sjuklingarna medan Tossen fortfarande ligger däckad inne i sitt skrymsle. Linus går ut och lägger sig utomhus och försöker sova lite och Hanna gör sitt allt för att få vattnet att komma igång. Själv känner jag mig mest vilse men hade mus- eller råttbajs i min säng när jag skulle lägga mig kvällen innan. Alltid något att skryta med eller skylla på. Närhelst det ena eller andra passar bäst.
Vi avbryter turnén. Stackars Hanna som hade ordnat 5 spelningar som vi fick ringa och ställa in. Jag hade tur... i Sandviken, där jag fixat, hade vi varit och sjungit dagen innan nämligen... och så hann vi med 3 spelningar i Sunsdvall också. Så sammanlagt sjöng vi 6 st och ställde in 5 st. Själv blev jag ju så hes att jag ändå inte kunde sjunga, men det var ändå svintråkigt att behöva återvända hem. Det blev cirkus 4-5 stopp på vägen hem efter replik "HAUPP! Stanna!" efterföljt av snabb blinkning höger, inbromsning, dörröppning och "YUÄKH!". Ni förstår, ni känner och HÖR vad jag menar... X-|
Jag/vi hade iaf superkul innan vi fick/började oroa oss för att få magsjuka, så jag ser ändå tillbaka på turnéveckan som något väldigt trevligt. Jag fick visa min ensemble hur jag bodde, vart j
jag gått i skolan och varit pianist, det var GUDASKOJ, så att säga. YIIIHA! Och den 2 maj ska vi förmodligen spela igen i "min" kyrka. Alltså den kyrka jag var pianist i under gymnasietiden. Blir kulans.
Åh... varför har det hänt så mycket kul nyss som man vill skriva om. Eftersom jag är ett sådant freak vill jag helst lägga den här berättelsen under det datum då det hände även. Men det kommer ju bli så från och med nu. Det blir bra.
Nu tänker jag göra ett NYTT inlägg om min påskhelg. Det blir nog kortare. Det ser MER ut! ;D
Ciao!
SJUKLIGT TAGGAD!
Whhaaa!!! Nu... NU (!) har jag äntligen gjort det! SKAPAT EN BLOGG! Kan inte beskriva känslan bättre än bilden här gör...
Har vänt och vridit på det i åratal, hit och dit och fram och tillbaka. Stött och blött och vägt för och emot. Det har tagit lång tid att komma fram till det, men nu kör jag fan!
Det är värt ett försök. Har ju testat att skriva dagbok, både på nätet och för hand i små gott doftande böcker med hänglås sedan 8 års ålder... men det har alltid bara varit roligt i en vecka liksom. Med bloggen kan det bli annorlunda. Jag KÄNNER det. Nu kan jag få berätta genom bilder och flera gånger om dagen om jag så vill med korta små inlägg när jag vill och långa när jag vill. Ingen press liksom. Jag ska göra det för min egen skull! Det känns bra i magen. Jag är inspirerad! :DKanske för att jag är ledig och det är lov i några dagar till.
Det viktigaste är att jag gör det här för min egen skull, jag älskar att sitta och titta på mina gamla bilder och läsa gamla skolarbeten... med andra ord - det här kan inte bli annat än bra. _Intalar sig själv_
Hur nöjd jag är med domännamnet är en annan fråga... TeSere. Lättare att komma ihåg om man betonar "Teseré. Vissa stavar TeRese: TeResé... Det känns inte lika naturligt som TeSeré... faktiskt. More spanish somehow... Men VEM tog både terese.blogg.se OCH MESterese.blogg.se... HUH?!
Nu måste jag sluta detta inlägg så att jag kan börja nästa... :)
Det jobbigaste med att skriva ett första inlägg är att det måste vara typ 1 000 ggr bättre än alla andra... det ligger sådan prestige i just första. Usch. Men snart kommer det andra. Med minst en bild. Då kommer det kännas lättre, då är det första liksom redan historia...
Jag är så überseriös. YES!
Har vänt och vridit på det i åratal, hit och dit och fram och tillbaka. Stött och blött och vägt för och emot. Det har tagit lång tid att komma fram till det, men nu kör jag fan!
Det är värt ett försök. Har ju testat att skriva dagbok, både på nätet och för hand i små gott doftande böcker med hänglås sedan 8 års ålder... men det har alltid bara varit roligt i en vecka liksom. Med bloggen kan det bli annorlunda. Jag KÄNNER det. Nu kan jag få berätta genom bilder och flera gånger om dagen om jag så vill med korta små inlägg när jag vill och långa när jag vill. Ingen press liksom. Jag ska göra det för min egen skull! Det känns bra i magen. Jag är inspirerad! :D
Det viktigaste är att jag gör det här för min egen skull, jag älskar att sitta och titta på mina gamla bilder och läsa gamla skolarbeten... med andra ord - det här kan inte bli annat än bra. _Intalar sig själv_
Hur nöjd jag är med domännamnet är en annan fråga... TeSere. Lättare att komma ihåg om man betonar "Teseré. Vissa stavar TeRese: TeResé... Det känns inte lika naturligt som TeSeré... faktiskt. More spanish somehow... Men VEM tog både terese.blogg.se OCH MESterese.blogg.se... HUH?!
Nu måste jag sluta detta inlägg så att jag kan börja nästa... :)
Det jobbigaste med att skriva ett första inlägg är att det måste vara typ 1 000 ggr bättre än alla andra... det ligger sådan prestige i just första. Usch. Men snart kommer det andra. Med minst en bild. Då kommer det kännas lättre, då är det första liksom redan historia...
Jag är så überseriös. YES!
