Schlageryran är över
Till sist hittade jag tillbaka hit också! Det har varit fullt upp den senaste veckan... har inte haft någon som helst energi över till något annat än det jag verkligen har varit tvungen att göra.
Schlagerfestivalen var HELT SINNESSJUKT rolig! Helt underbar stämning och helt otroligt bra låtar! Orkestern var galant och ljudet och ljuset skitbra även om de trådlösa mickarna krånglade då och då. Annars grymt...! :D
En liten bonus är ju dessutom att Gunnars och min låt "Sanningens minut" vann! :D Sara, dansarna och körtjejerna gjorde ett extremt bra jobb och redan på första repet, dvs säga det som var innan genrepet, började jag gråta. Det blev så himla starkt att höra det man bara hört med tråkigt datorljud komma till liv och snirkla sig in i öronen. Det var sådan kraft helt plötsligt. Och man blev stolt och översvämmad av alla möjliga positiva känslor. Sen när det väl var dags för "sändning" och ljuset var släckt och Jubileumshallen ("aulan") var fullsatt så blev det ju inte lättare. Jag kunde inte stå still och magen jobbade för att hålla hulkningarna på en tyst ljudnivå... fick hålla emot enormt hårt för att jag inte skulle snörvla och andas sådär som man gör när man är förtvivlat ledsen. Fast jag var ju GLAD!
Jag vet inte vad det är med mig, men jag har, som det på ett fint sätt kan heta, "nära kontakt med mina känslor". Konstigt nog innebär "nära kontakt" inte att man lär känna dem och kan kontrollera dem. Men att ha nära kontakt med en känsla kanske inte är samma som att ha nära kontakt med en vän.
Så jag tackar för den underbara veckan och det vackra soliga vädret och försöker blicka framåt även om det känns tomt efter allt det underbara och så.
